Jag har ÄNTLIGEN sett en ny svensk film som inte klingar falskt varannan replik, som inte andvänder sig av enkla sätt att berätta om människor, en film som inte tar några genvägar, som inte gömmer sig bakom massa onödiga dataeffekter utan bakom en perfekt komponerad historia. En historia som berättar om människor. Troells "Maria Larsson..." är en uppenbarelse i Svensk film just nu. En film jag längtat efter väldigt länge. Persebrandt kommer helt till sin rätt
och visar här upp en klassisk rolltolkning långt borta från Beck och det vi tidigare sett av honom. Men den största uppenbarelsen är Maria Heskinen.
Troell är en av dom största i svensk film! Jag önskar bara att vi hade fått tala mer med honom när vi träffade honom i Stockholm. Men det går nog fler tåg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar