”En skådespelares och regissörs belöning är publikens uppskattning. Det är drivkraften bakom allt arbete man lägger ner på repetitioner. Årets Lysmask har genom åren lagt ner ett stort arbete i Teaterföreningen Lyset. Det är också en Lysmask som inte gärna sökt ljuset för en plats däruppe på scenen. Sådana som du behövs. Du har varit en mamma i ordets finaste bemärkelse, inte bara för din son. I snart 20 år har du visat omsorg om alla i föreningen, uppmuntrat och berömt, hjälpt till där det behövts, städat upp efter andra, skjutsat, rivit och byggt scen, bakat och lagat mat, skött alla våra klippböcker, våra autografböcker, som både vi och alla andra som gästspelar får skriva i, du har suttit i styrelsen i två omgångar, i både amatörteaterrådet och gästspelsrådet, du har satt upp tusentals affischer genom åren, både på dagtid och nattetid i dina drömmar. På tal om rampljus, så har du ju faktiskt ställt upp, som ju en mamma sig bör. Eller? För visst står det väl en kvinna bakom varje framgångsrik man?
När sonen var högst involverad i en våldsam kärlekshistoria och verkligen behövde sin mamma så ställde hon ju som hon alltid gör, dvs inte in, utan upp. Som alltid.”
När sonen var högst involverad i en våldsam kärlekshistoria och verkligen behövde sin mamma så ställde hon ju som hon alltid gör, dvs inte in, utan upp. Som alltid.”
Det här var du verkligen värd! Allt ditt slit och jobb borde belönas med en guldpalm också!
Nu är jag hemma, lite sjuk. Angelica skalar potatis. Jag ska städa köket. Har varit och hämtat ett pass idag. Ska ju snart till Paris. Påbilden: Jennifer Karlberg, Sebastian Westberg och min mamma i "Våldsam Kärlek" 2005.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar